Gästkrönika

En trogen läsare har mailat in en synnerligen aktuell gästkrönika som ni nu kommer få ta del av, förhoppningsvis återkommer denna krönikör med fler intressanta inlägg.
I och med detta så avslutar vi vår granskning av det svenska fotbollslandslaget för tillfället.

Dags för generationsväxling Lagerbäck?

I den pågående debatten om huruvida det svenska landslaget håller måttet gentemot övriga EM-deltagande länder, så väljer jag att se bortom denna tidpunkt.
Det har varit en del snack om generationsväxling i vårt kära landslag, men vilka spelare ska ut, och vilka ska in? Och framför allt, vad krävs för att en generationsväxling ska till? Jag har inte svaren, men jag har mina idéer. Först och främst ska ledningen bytas ut, då jag tror att spelarna behöver höra en ny röst. Det svenska landslaget ska vara för de bästa svenska spelarna.
I dagsläget anser jag att många spelare blir förbisedda för att de spelar i en mindre liga. Jag menar, ta Isaksson och Shaaban som exempel. Isaksson har knappt spelat en match sen i våras, varit skadad, medan Shaaban gjort det väldigt bra i både klubblag och landslag.

Han har matchträning, har rätt tajming och så vidare i kroppen. Inget snack om att Isaksson är en världsmålvakt när han är i full gång, men just nu anser jag inte att han är given etta. Ett annat exempel är Majstorovic, han hängde knappt med Lettlands anfallare. Lettland! Det ska ju bara säga pang så ska de stå på egen mållinje och inte ha någon chans att nå bollen. Plocka in Antonsson, som hittills haft en bra säsong i FC Köpenhamn, och som garanterat är sugen på att visa upp sig i landslaget. Listan kan bli lång med spelare jag tycker borde få chansen.
Bland annat istället för herrar Ljungberg och Chippen, som inte borde få spela fullt så mycket. Hur ofta händer det att dessa två herrar spelar en hel match utan att bli skadade, om de ens får spela i klubblaget sitt?
Ljungberg har för länge sedan sett sina bästa dagar, och det enda minnet jag har av Chippen som fastnat, är när han flög 3 meter upp i luften efter en tackling ifrån en Trinidad & Tobagospelare i VM senast. Plocka in spelare som är unga och hungriga, som har något att bevisa, som inte är säkra på sin plats i landslaget, som måste bevisa något i varje match de spelar. Att Alexandersson, som gått skadad ett bra tag, går före en spelare som Sebastian Larsson, som varje lördag spelar i ett Premier League-lag finner jag väldigt underligt.
Det skulle vara att de två inte alltid spelar på samma position, men Seb Larsson har spelat många matcher på höger mittfält, och gjort med bravur, både i Arsenal och Birmingham. Marcus Berg, allsvensk skytteligasegrare efter halva säsongen, borde dessutom vara med i truppen på Rade Pricas bekostnad.
När har han någonsin gjort en människa glad i en landskamp? Marcus Berg är ung, vill förmodligen inte spela i Groningen hela sitt liv och har därför något att visa upp. Prica har varit på hemfärd mot allsvenskan en längre tid. Berg och Rasmus Lindgren (på Ljungbergs eller Chippens bekostnad) borde vara givna i landslagstruppen inom en snar framtid, då de båda fått utomordentliga betyg i den holländska ligan, som är mäkta underskattad. Ärligt talat, hur många minuter kommer Chippen och Freddie inte att gå skadade eller sitta på läktaren nästa år?
Spana in det franska landslaget, förra året fick Arsenalmittfältaren Mathieu Flamini knappt spela alls på de rödas mittfält, i år är han ordinarie, och vips, han är med i landslaget. Spelar man inte i sitt klubblag, spelar man inte i landslaget.
Jag vet att Sverige är ett litet land, och inte har så stor omsättning på spelare, men ändå. Spelarna ska inte känna att det är omöjligt att bryta sig in i landslaget, vilket de gör om en spelare gått skadad i 2 månader och blir uttagen även om han fortfarande är halvskadad.
Jag säger, våga ändra i laget, in med killar som Sebastian Larsson, Rasmus Lindgren, Mikael Antonsson och Marcus Berg, som är unga och hungriga, och ut med spelare som anser sig givna i landslaget även om de gått skadade i en månad.

/Le Toux